Det slår aldrig fel. Varje år är det nån stackars hästmänniska som, helt utan egen förskyllan, hela tiden råkar hamna framför min kamera. Varpå jag automatiskt plåtar, och sedan genast tänker "den där måste jag lägga på bloggen". I år verkar denne stackare ha blivit Douglas Lindelöw. I morse satt han och sms:ade på hästryggen, i förmiddags fångade jag honom på bild när han kom traskandes med sin flickvän - tror jag - i ryttargången, och nu detta. Jag borde skämmas - är det här ett värdigt sätt att bevaka ridsporten? Men kan jag hjälpa att han smyger in i pressrummet och snor till sig lite värdefull datortid för att fejsboka en stund?
Nej, det kan jag inte!
Och jag fick i alla fall med huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar