Ludger och Douglas

Angelica och Ludger

Vad pratar de om?

Malin och Marcus har ett litet prat medans de går banan inför World cup-klassen. Men pratar de om hinder, vägar eller bästa sättet att skydda sig mot snuva?

Vad tycker du chefen?

Henrik von Eckermann konfererar med sin chef Ludger Beerbaum på läktaren.

Men vänta nu...!

Vad fasen - det här är ju ingen bild från i år? Det här är ju - Abdullah! Abdullah, vart tog du vägen??? Du skulle ju komma tillbaka i år!
Saknar dig så. Det är INGEN som hoppat av sin häst på årets prisutdelningar, ingen som ringt upp tävlingsledaren direkt efter en seger för att fråga om en startplats nästa år, ingen som sagt saker i stil med "javisst ska jag rida OS i höst. Jag ska bara köpa några hästar först".
Ingen alls.

Tid för beröm

Edwina gav Angelica några goda råd på presskonferensen. "Ändra ingenting!" typ. Och så berömde hon sin unga kollega och konkurrent.
Apropå Rolexen... i all glädjen efter segern blev Angelica plötsligt ännu gladare när hon kom ihåg vad det var för pris i den här klassen. Fyrahundratusen kronor, och dessutom - I´m gonna get a Rolex!!! hojtade hon glatt till pojkvännen och tränaren och de andra runt omkring.
En tjej vars pappa, enligt vad som sägs, slitigt med tidiga tidningsrundor i åratal för att hon skulle kunna träna, kan vara värd en klocka, om du frågar mig.

Glad ändå

Edwina Alexander deppade inte särskilt mycket över att inte ha slagit Angelica.

Förresten, skit i ordningen

Nu skiter vi i kronologin. Här kommer ett gäng bilder från söndagens världscupklass.

- Det här verkar svårt, hörni? Hur tänker ni rida?
Roffe och Geir Gulliksen klurar.

Ring, ring

Det här har inte så mycket med hästar att göra. Men det är en rätt rolig affisch. Sitter inramad i Scandinaviums inre.

En hejdå-bild igen

Slut igen. Sorgligt är vad det är. Men det var kul medans det varade.

Den bruna fuxen

Hon red ut på en fux men kom in igen på en brun häst. Hm.
Inte förrän nu som jag reflekterar över att Angelica Augustsson uppenbarligen måste bytt till en kanske lite mindre nervös häst, på prisutdelningen efter världscupsklassen.

Stegat

Eftersom jag ändå aldrig får med några huvuden så har jag bytt fokus. Här är en studie i steg och sand.

Varför jag gillar Luciana Diniz

För att hon klappade sin häst så fint när hon varit inne och morgonridit den. När hon satt av pysslade hon lite med den sådär ni vet, liksom ömsint, klappade den på huvudet och var liksom lite omsorgsfull.

Jag vet inte hur jag ska förklara det riktigt. Men det var något i den där klappen, och hur hon sedan ledde iväg hästen, som sa mig att hon verkligen verkligen tycker om den.

Folk vi kanske saknar, eller inte

Vissa var ju inte här. Franske Kevin Staut till exempel, som rider så fint, och Meredith Michaels Beerbaum. Båda har sitt på det torra vad gäller världscupen och Meredith kanske hellre är hemma hos sitt barn, som ju föddes vid den här tiden förra året. Ingen Whitaker var här, och inte Jessica Kurten heller. Hon har ju blivit av med sina hästar efter en konflikt med hästägaren. Han holländaren var inte heller här, vad heter han nu... han som hade den där fina hästen som galopperade så fint, men som han blev av med... Asch. Jo, Albert Zoer! Helena Lundbäck var visserligen här en sväng men red inte.
Men jag vet inte, jag tycker inte man har saknat dem direkt? Edwina Alexander var ju här, och Luciana Diniz från Portugal, som jag verkligen gillar numera.
Och de yngre svenskarna... Alexander Zetterman, Douglas Lindelöw och Angelica Augustsson... herregud, de har ju vägt upp mer än väl.
Fast jo, Meredith är alltid Meredith.

Ännu en pensionär

Blomstermannen tycker också att han börjar bli för gammal. Lite orolig blir man ju när denne glade och pratsamme holländare som kommer hit med alla blommorna varje år och fixar till alla arrangemang med stenkoll och estetik i skön förening, meddelar att nästa år, eller möjligen nästnästa, blir hans sista som blomsterman.
Liseberg ska ta över, tydligen.
Herregud. Hur ska det gå?
Men blomstermannen - förlåt, jag minns verkligen inte hans namn just nu - tröstar mig. Jag kommer att se till att de fixar det, lovar han.
- Jag kan ju inte bara lämna det här vind för våg. Det är ju min baby.

Hejdå hästarna

Packat och klart.

Hästen gick sedan in i bilen och vände sig rätt på sin plats utan att tveka en sekund. Det tog ungefär fyra minuter för de här hästarna, som hörde till holländska Jeroen Dubbeldams stall, att lastas, bilen stängas, och föraren hoppa in och köra iväg.

Och ja, han fick in skottkärran med :-)

Ordning

Nån som vet hur man får alla inlägg på samma sida? Hatar att behöva klicka tillbaka hela tiden, vill att man ska kunna läsa hela bloggen i en följd.

Läs igen, läs om!

Den här bloggen är lite hipp som happ. Rätt vad det är lägger jag in ett inlägg längre ner. Jag vill att saker och ting i bloggen ska komma i rätt tidsordning. Tyvärr hinner jag inte skriva i tidsordning. Verkligheten går lite för fort.
Så vill du inte missa några visdomsord eller huvudlösheter, scrolla tillbaka lite emellanåt.

Pensionär

De håller på att skola in en ny speaker nu. Jan Fristedt på bilden, bredvid Jessica Almenäs - som pratat i Scandinavium, och på alla andra större tävlingar i Sverige också för den delen, sedan en massa år tillbaka, tycker att han börjar bli för gammal.
Det blir inte lätt att ersätta honom. Han ÄR liksom hästtävlingar.
Fast den nya var helt okej. Lite mer övning bara så blir det säkert bra.

Hästsvansar

Från där jag sitter på pressläktaren ser man ner på hästägarplatserna. Där är det många smakfullt blonda hästsvansar i kombination med dyra jackor och diskret eleganta örhängen.
Uppe hos oss journalister är det lite mera hipp som happ.

Tema: Huvudlös

Vi avslutar dagen med en riktigt lyckad bild på dagens stora hjältinna, tycker jag:

Men i morse...

... var Angelica Augustsson den som stannade kvar längst inne på arenan där ryttarna får rida på morgonen. Inte förrän dagens första bana skulle börja byggas skrittade hon ut. Och hon var noggrann. Medan många andra mest ser ut att trava runt lite - ok, ser ut, de gör antagligen en massa nyttigt men för mig osynligt med sina hästar under tiden - ägnade sig Angelica åt en massa olika övningar. Länge höll hon på med små volter, skänkelvikningar och annat.
Dessutom var hon en av de mycket få som hade hjälm på sig.

Åsså Svanlund

Naturligtvis blev det ett litet snack med SVT:s Jan Svanlund. Men det tog sin lilla tid för Angelica att ta sig från framridningen, där hon väntat medan de andra red, och in till arenan där direktsänd tv väntade. Varannan meter blev hon stoppad av människor som kastade sig över henne med gratulationer och breda, breda leenden.

Mer Angelica

Några halvskarpa bilder på Angelica Augustsson minuterna efter att hon vunnit sitt livs första start i en World Cup-klass.

Kramkalas utbröt. När Edwina Alexander, som kom tvåa bakom Angelica slagen med några hundradelar, kom ridande på väg tillbaks från sin runda sken hon som en sol, böjde sig ner, kramade om Angelica och utbrast glatt "Congratulations! Well done!"

Vad har jag gjort???

Bryt upp, bryt upp

Vi tar de här tråkiga "nu är hästshowen över för i år, va? redan? vad fort det gick! och nu är det ett helt år tills nästa gång", nu, och så fyller vi på med lite mer hästbilder sedan, så slipper vi ta det ledsamma sist!

Okej Frölunda, ni får tillbaka eran dumma is, titta, här är den. Så skärp er nu!!!

Angelica

- It was a very special day today. Believe me - I think we are going to remember this.
Sade Ludger Beerbaum på presskonferensen.
Och det är väl ungefär så varenda en som lämnnar den här arenan just nu känner.
Herrejisses. Vilken tjej.

Färdighoppat

Okej då. Det var faktiskt rätt rörande med Taminas avskedsceremoni. Bara en kort stund efter sin sista hoppklass kom de båda in i arenan igen. Malin Baryard grät, sadlade av och medan skötaren ledde ut Tamina berättade Malin för speakern Jessica Almenäs hur sorgligt det är att nu pensionera Tamina. Hästen ska bli fölsto, betäckas med stallkompisen Tornesch, men Malin kommer att sakna henne och hennes tävlingslust. Tamina är faktiskt Malins segerrikaste häst. Hon älskar att tävla och blir egentligen lika glad som Malin när det går bra.
- Det sorgligaste nu är att hon tror ju att hon vunnit den här klassen, nu när hon får komma in och stå här och alla applåderar, sa Malin.
- Nu väntar hon bara på att få komma in igen och hoppa en klass till, sa Malin och torkade en tår.
- Men om några år kanske du kan rida på en häst som har Tamina som mamma och Tornesch som pappa? sa Jessica tröstande.
- Det längtar jag efter, sa Malin.

Att vara Rolf-Göran

Så här är det att vara RGB. Han har just vunnit sin trettonde bil i karriären, gasat runt på ärevarv så det sprutade runt däcken, och alla journalisterna är mycket intresserade av vad han har att säga.

Pausfågel 3

Där ser ni!

Pausfågel 2

Jo, jag lovar!

Pausfågel

Kan ju passa på att visa lite fler bilder från morgonridningen i arenan.
Det här är Marcus Ehning som just suttit av.
Jo, det är det.

Apropå det

Apropå Malin Baryard och gamla trotjänare så är det en pensionering på gång idag. Malins Tamina ska sluta tävla, och får en liten hejdå-ceremoni här i Scandinavium senare idag.
Jag minns när Tinka´s Boy avtackades här för några år sedan, och Flippan också. Det var mycket känslosamt. Tamina vet jag inte, det känns inte som att publiken direkt etablerat någon relation till den hästen.

Hästskötare till häst

Oftast ser man dem i jeans och nån gammal tröja, skrittandes sin sköthäst som uppvärmning innan den riktiga ryttaren kommer och tar över. Men just nu i Krafft Cup-finalen rider Malin Baryards hästskötare. Hon heter Jenny Johansson och hästen heter Estelle.
(Men det är inte Malins häst. Tänk vad schysst det vore, ens hästskötare börjar tävla och man hjälper henne på/med traven genom att låna ut nån gammal trotjänare, som Flippan eller så).

Kaffe

Det fanns bullar i presscentret. Och lock till kaffemuggarna.
En fin morgon.

Dagens (första) huvudlösa

Ja ja ni behöver inte säga något. Jag vet, jag vet. Den här kameran är bra på blommor och kaffe, men kass på huvuden. Suddiga bilder tar den också.

Godmorgon!

Det finns en duktig snubbe som heter Peter Markne, jag tror han petar in ett H där nånstans också, Pether, eller Markhne? Han tränar Malin Baryard bland annat. Han är alltid så fint klädd i en elegant ullrock och så. Nu gled han förbi här, stilig som vanligt trots den tidiga timmen, med en mugg kaffe i handen. Vilken utmärkt idé. En kopp kaffe vore det perfekta komplementet till Stayin´ Alive och Lady Gaga som spelas i anläggningen nu, och håller fart i de antagligen ganska söndagströtta funktionärerna medan de bygger bana här nedanför.

Rester av en gårdag

I går kväll var det här en vinnande bukett.